Ibland känner jag mig så otacksam gentemot det bra liv jag faktiskt har. Det är som att barnlösheten gör att jag inte kan uppskatta att jag har världens finaste man, fantastisk familj, bra jobb, ekonomisk trygghet, att alla i min närhet är friska, ett bra boende, en underbar hund m.m. Jag försöker vara tacksam för alla bra saker i mitt liv men det är svårt när jag fastnar i tankar om hur orättvist det är att vi inte kan få bli gravida och skaffa barn som "alla andra". Jag jobbar mycket just nu med att hitta en balans för att uppskatta det jag har samtidigt som jag längtar efter barn.